Supersize me!

Nu har jag alltså landat i USA. Resan hit var kanske inte den bästa jag varit med om. Flygresan till London var ganska smidig då jag sov hela vägen. När vi sedan flög mellan London och New York så hamnade vi i en massa turbulens. Inte så att det skakade jättemycket utan det störiga var att det höll på så länge. Irriterande nog inträffade det också mitt under lunchen och det var så pass mycket turbulens så att flygvärdinnorna var tvungna att avbryta serveringen och gå och sätta sig på sina platser. Så där satt man och höll i sin bricka så att man inte skulle få all mat och dricka i knät. Flygvärdinnorna förresten, de var bara män. När såg man det senast?

När vi till slut hade landat fick vi köa i 45 minuter för att komma igenom passkontrollen. Den något beryktade amerikanska passkontrollen gick bra och begränsade sig till ett fåtal harmlösa frågor. Däremot fick jag visa innehållet i min väska i tullen då jag fyllde i att jag hade mat med mig. Men de släppte igenom mig när de såg att jag hade vanlig svensk julmat i väskan.

Vi blev upphämtade på flygplatsen av våra värdar som tog oss till deras hem där vi så snällt får bo under veckan. De bor på Long Island, NY, som är kanske 40 minuters tågresa från Manhattan. När vi kör upp på uppfarten ser jag den första svenska detaljen. En Volvo S80 är nämligen stolt parkerad där.

Familjen som vi får bo hos är, kanske motsatt till den generella amerikanske familjen, hälsosamma, och vi bjuds på pasta med broccoli första kvällen. Pappan i huset är ett stort fan av amerikansk fotboll och har i sina ungdomsår varit nära att bli uttagen till New York Jets i NFL. Så jag har på den korta tid jag spenderat i USA nu lärt mig allt om touch down, field goals, downs och annat som hör amerikansk fotboll till.

Söndagen blev vi skjutsade till en stor shopping mall som var belägen utomhus här på Long Island. Sa jag förresten att vädret här är underbart, nästan 20 grader utomhus på dagarna? En del fynd gjordes, bland annat två par skor för 90 dollar totalt och några tröjor. Sen gick vi också och såg filmen ”A christmas carol” på 3D-bio. Riktigt coolt faktiskt. På bion köpte vi en meny med två medium läsk och en large popcorn för att dela på. Det var kanske den största muggen med läsk jag sett och ännu mer popcorn. Och då fanns det även ännu större att köpa. Supersize me, here I come! Men imorgon blir det ännu coolare då vi ska sätta oss på tåget till centrala New York och åka båt runt Manhattan och kanske bestiga Empire State Building.

IMGP5246IMGP5247IMGP5252IMGP5253IMGP5254IMGP5257

Fear of the dark

Idag började det mörkna vid fyra-tiden. Det regnar nästan varje dag och cykeln börjar rassla och rosta ihop. Höstlöven ligger som en blöt heltäckningsmatta över cykelvägen och skorna blir sketna så fort man går utanför ytterdörren. Inte många ljusglimtar i vardagen nu för tiden. Hösten är inte min tid och det är tur att man inte har anlag för depressioner för då hade den varit över mig för länge sedan.

Men man får vara glad för det lilla. Innestående vecka är faktiskt den sista på kursen som jag läser nu (okej, tentavecka nästa vecka men den räknas inte!). Det är riktigt skönt. Imorgon åker jag hem till Falkenberg igen. Har lite saker att fixa så som att göra i ordning båten för dess vinterdvala samt ta hand om min våtdräkt och MC-ställ för vinterförvaring. Om jag inte minns fel så har jag också ett innestående drickskuvert på restaurangen att hämta. Sweet! Ryktet säger även att lillebrorsan har lärt Tiny Dog några nya tricks. Ska bli spännande att se.

Lill-hundenKan Tiny Dog några tricks förutom att hämta sin överdimensionerade boll?

Flyga och fara

Hösten har tagit Uppsala i ett järngrepp. Träden vajar i vinden och regnet piskar mot rutan. De härliga resminnena från Asien bleknar bort mer och mer och skolan är tung. Det enda att se fram emot är mörkare dagar och kallare väder.

Så kan man ju faktiskt inte ha det. Så om exakt en månad bär det av igen! Flygbiljetten är redan bokad. Snart dags att börja göra research om sitt resmål. Kameran måste dammas av och få en liten genomgång. Äntligen någonting att se fram emot. Härligt!

MOI

MOI är alltså det jag läser det första jag läser för tillfället. MOI står för Marketing, Organisation and International Business. Du kanske undrar vad det har med IT att göra? Svaret är ingenting! Jag läser alltså Företagsekonomi på c-nivå denna terminen. A- och B-nivån har jag klarat av på distans sedan tidigare men c-nivån måste man läsa ”på riktigt” på plats och det är sista steget innan man kan plocka ut en Kandidatexamen inom Företagsekonomi.

Kursen är indelad i tre etapper om tre veckor vardera och avslutas med en tentavecka. Den första veckan innehållandes Marketing-delen är avklarad och just nu läser vi International Business innan vi ska avsluta med Organisation-delen. Kursen tentas av den 6:e november och mellan 6:e november och fram tills jul ska det skrivas en C-uppsats. Då har jag alltså ingenting schemalagt utan kan sitta hemma varje dag i mysbyxorna och fila på min uppsats.

Falkenberg

Tog en snabbvisit hem till Falkenberg över helgen. Mamma påpekade att jag sade att jag var ”hemma i Falkenberg” till en kompis över telefonen vilket fick mig att fundera på vilket som är mitt hem egentligen. Nog kommer Falkenberg alltid att vara ett slags hem. Men Uppsala känns också som hemma. Det är nog bara att konstatera att man har flera hem nu för tiden.

Falkenberg är en sommarstad men visst har det sin charm att ta hunden på en långpromenad och gå och filosofera på ett nästintill folktomt Skrea Strand. Och hunden ja, så stor hon har blivit. Men fortfarande så liten. Som en liten katt. Men så otroligt sprallig och kaxig. Måste vara chihuahua-generna i henne. Imorgon blir det ett besök till skandinaviens största varuhus.  Får se om man kan göra några fynd.

Roadtrip

Efter en månad späckad med jobb var det dags för lite roligheter. Så efter festen (läs föregående inlägg) hade jag och tre kompisar planerat en liten roadtrip. När helgen var slut stegade vi in alla fyra i mina föräldrars husbil och ställde in GPS:en på Gotland. Men först tog vi en liten avstickare till Ullared och Gekås för att inskaffa förnödenheter.

Fortsätt läs ”Roadtrip”

Festen

Detta var sommaren då man kom upp i den fina åldern av 25 år. Jag är nu alltså, tro det eller ej, närmare 30 än 20. Om jag känner mig gammal? Knappast! Skönt att åter vara i Uppsala då här är som en åldersskyddad zon då man som student är student och man knappast frågar efter någons ålder utan snarare vilken termin personen i fråga går. Nu är jag i och för sig inne på min nionde termin på mina studier och skulle då i studentmått mätt vara ganska gammal, men aja. Man är inte äldre än man känner sig, eller?

Fortsätt läs ”Festen”

The summer of 2009

Sommaren är slut för det här året. Jag har inte skrivit någonting här sedan den 6:e juli. Ganska skönt faktiskt. På sommaren behöver man lägga saker och ting åt sidan. Bryta sina normala rutiner och bara göra vad som faller en in. Men nu är det slut på det. Hösten står för dörren och jag har flyttat tillbaks till Uppsala igen. Men mer om det senare, låt mig först sammanfatta min sommar för dig.

Fortsätt läs ”The summer of 2009″

Djuren anfaller

Min familj verkar ha drabbats av en djurepidemi. Min lillebror med flickvän är numera stolta ägare till två hundar, Hero och Pixie. Den förstnämnda är en blandras mellan en Jack Russell terrier och en Finsk spets. Han är i princip outröttlig och sjövild och har fått smeknamnet Crazy Dog. Han är ett bra sällskap om man ska ut och springa, man fäster kopplet runt magen och han drar dig runt milenslingan hur lugnt som helst. Jobbigt blir det dock om han får syn på en fågel eller annan hund, då skäller han oavbrutet. Pixie däremot är sin brors raka motsats. Hon är för närvarande runt tio veckor gammal och är en blandras mellan Chihuahua och Papillon. Det är troligtvis en av Guds sötaste skapelser någonsin och alla flickors hjärtan smälter som får syn på henne. Att köra hundtricket med henne är nästan för lätt. Hennes storlek har gett henne smeknamnet Tiny Dog.

Det tredje djuret är av modell större. Det är en häst vid namn Clapton som mamma har införskaffat. Självklart har jag varit uppe i stallet och provridit hästen så att den håller måttet. Att skritta och trava gick som i trans men galoppen behöver jag nog finslipa på lite granna (läs: ett under att jag inte ramlade av). Hästen får dock klart godkänt och det är nog ingen omöjlighet att det blir en och annan ridtur i sommar.

IMGP3965IMGP3966IMGP3972IMGP3980IMGP3987IMGP3995IMGP4003IMGP4007IMGP4010IMGP4016IMGP4024IMGP4030IMGP4045IMGP4047IMGP4051IMGP4054IMGP4071IMGP4074IMGP4078IMGP4083

(o)glamoröst

Beachvolleybollproffs lever ett glamoröst liv. På vinterhalvåret åker de på träningsläger till Brasilien och när solen så sakta börjar krypa fram hemma i Sverige dyker de upp och åker räkmacka på våra tre solmånader för att sedan åka tillbaks till Sydamerika. Idylliskt, eller hur? Naturligtvis fungerar det inte så men det var nog mångas tankar som fladdrade bort till Brasilien då Nestea Swedish Beach Tours första deltävlingen för säsongen avgjordes i Uppsala. Temperaturer runt 10 grader och pissregn hela helgen fick nog även den mest inbitna beachfantasten att undra varför han inte satsade på en inomhuskarriär istället.

De som undrade mest vad de höll på med var nog Wild Card-paret Hans Stolfus och Casey Patterson, inflygna från Kalifornien, USA. Hans närmast skämdes när han frågade domaren om han fick spela i en långarmad tröja, för att det var så kallt. Casey, som vann SM-guld med Falkenbergs VBK för ett par år sedan fick återigen åka hem till USA med en vinst i bagaget efter att ha spöat det gamla svenska landslaget Björn Berg och Simon Dahl i finalen. På bilden nedan är det just Simon som leker Stålmannen. Den skarpsynte kanske också känner igen den koncentrerade linjemannen.

simon_dahl
Foto: Åke Lager