Under de två följande dagarna hann vi med en massa roligt. På tisdagsmorgonen tog vi återigen tåget till Penn Station på Manhattan. När vi kommit fram knatade vi bort till Empire State Building som ligger på samma gata som Penn Station, fast några avenyer bort. Efter att World Trade Center jämnades med marken så är Empire State Building återigen New Yorks högst byggnad med sina 449 meter över marken. Och visst var det en fin utsikt där uppifrån fastän att det var relativt dimmigt den dagen. Kolla in bilderna nedan!
Arkiv för kategorin "Resa"
Sida 2 av 6
Efter en och en halv dag på Long Island så tog vi oss in till Manhattan på måndagsförmiddagen. Det finns ett pendeltåg som går över hela Long Island så vi blev körda till stationen i Farmingdale där vi kunde ta tåget in till Penn Station på 34th Street på Manhattan. Det verkar vara en och annan som tågpendlar in till jobbet på Manhattan för på varje station vi passerade på vägen så var det mängder av bilar parkerade. Efter en 55 minuters tågresa kunde man då äntligen sätta sin fot för första gången i New York City, städernas stad även kallat The Big Apple.
Nu har jag alltså landat i USA. Resan hit var kanske inte den bästa jag varit med om. Flygresan till London var ganska smidig då jag sov hela vägen. När vi sedan flög mellan London och New York så hamnade vi i en massa turbulens. Inte så att det skakade jättemycket utan det störiga var att det höll på så länge. Irriterande nog inträffade det också mitt under lunchen och det var så pass mycket turbulens så att flygvärdinnorna var tvungna att avbryta serveringen och gå och sätta sig på sina platser. Så där satt man och höll i sin bricka så att man inte skulle få all mat och dricka i knät. Flygvärdinnorna förresten, de var bara män. När såg man det senast?
När vi till slut hade landat fick vi köa i 45 minuter för att komma igenom passkontrollen. Den något beryktade amerikanska passkontrollen gick bra och begränsade sig till ett fåtal harmlösa frågor. Däremot fick jag visa innehållet i min väska i tullen då jag fyllde i att jag hade mat med mig. Men de släppte igenom mig när de såg att jag hade vanlig svensk julmat i väskan.
Vi blev upphämtade på flygplatsen av våra värdar som tog oss till deras hem där vi så snällt får bo under veckan. De bor på Long Island, NY, som är kanske 40 minuters tågresa från Manhattan. När vi kör upp på uppfarten ser jag den första svenska detaljen. En Volvo S80 är nämligen stolt parkerad där.
Familjen som vi får bo hos är, kanske motsatt till den generella amerikanske familjen, hälsosamma, och vi bjuds på pasta med broccoli första kvällen. Pappan i huset är ett stort fan av amerikansk fotboll och har i sina ungdomsår varit nära att bli uttagen till New York Jets i NFL. Så jag har på den korta tid jag spenderat i USA nu lärt mig allt om touch down, field goals, downs och annat som hör amerikansk fotboll till.
Söndagen blev vi skjutsade till en stor shopping mall som var belägen utomhus här på Long Island. Sa jag förresten att vädret här är underbart, nästan 20 grader utomhus på dagarna? En del fynd gjordes, bland annat två par skor för 90 dollar totalt och några tröjor. Sen gick vi också och såg filmen ”A christmas carol” på 3D-bio. Riktigt coolt faktiskt. På bion köpte vi en meny med två medium läsk och en large popcorn för att dela på. Det var kanske den största muggen med läsk jag sett och ännu mer popcorn. Och då fanns det även ännu större att köpa. Supersize me, here I come! Men imorgon blir det ännu coolare då vi ska sätta oss på tåget till centrala New York och åka båt runt Manhattan och kanske bestiga Empire State Building.
Hösten har tagit Uppsala i ett järngrepp. Träden vajar i vinden och regnet piskar mot rutan. De härliga resminnena från Asien bleknar bort mer och mer och skolan är tung. Det enda att se fram emot är mörkare dagar och kallare väder.
Så kan man ju faktiskt inte ha det. Så om exakt en månad bär det av igen! Flygbiljetten är redan bokad. Snart dags att börja göra research om sitt resmål. Kameran måste dammas av och få en liten genomgång. Äntligen någonting att se fram emot. Härligt!
Tog en snabbvisit hem till Falkenberg över helgen. Mamma påpekade att jag sade att jag var ”hemma i Falkenberg” till en kompis över telefonen vilket fick mig att fundera på vilket som är mitt hem egentligen. Nog kommer Falkenberg alltid att vara ett slags hem. Men Uppsala känns också som hemma. Det är nog bara att konstatera att man har flera hem nu för tiden.
Falkenberg är en sommarstad men visst har det sin charm att ta hunden på en långpromenad och gå och filosofera på ett nästintill folktomt Skrea Strand. Och hunden ja, så stor hon har blivit. Men fortfarande så liten. Som en liten katt. Men så otroligt sprallig och kaxig. Måste vara chihuahua-generna i henne. Imorgon blir det ett besök till skandinaviens största varuhus. Får se om man kan göra några fynd.
Efter en månad späckad med jobb var det dags för lite roligheter. Så efter festen (läs föregående inlägg) hade jag och tre kompisar planerat en liten roadtrip. När helgen var slut stegade vi in alla fyra i mina föräldrars husbil och ställde in GPS:en på Gotland. Men först tog vi en liten avstickare till Ullared och Gekås för att inskaffa förnödenheter.
Mitt flyg från Kuala Lumpur, Malaysia gick alltså till London. Eftersom jag skulle vidare till Valencia, Spanien var jag tvungen att stanna minst en natt i England men eftersom jag aldrig varit i London innan beslutade jag mig för att utöka vistelsen till tre nätter. Efter jag landade på Stanstedts flygplats en bit utanför London tog jag en flygbuss in till Liverpool street och sedan en lokalbuss till mitt hostel. När jag klev in i receptionen hade jag varit på resande fot i ungefär 29 timmar. Så det blev inte mycket mer än att hitta min säng, ta en dusch, kolla internet och sedan knyta sig. Att man hade bokat in sig på ett partyhostel som har en nattklubb öppen till klocken 4 precis våningen under störde inte det minsta. När jag vaknade upp morgonen efter hade till och med någon dragit för gardinen som var på andra sidan av min säng.
Jag sitter på en träbänk på Larkins busstation i utkanten av Singapores fula tvillingstad, Johor Bahru i Malaysia och tänker. Det är varmt, svetten lackar och röklukten blandas med högljudda röster från försäljare som desperatat försöker sälja sinasista bussbiljetter inför nattens resor. Jag konstaterar bittert att två terminer och nio månader går fort, fortare än man anar och att jag nu med en stor portion vemod nu påbörjar min resa hemåt.
Senaste kommentarer