En helg i motorcyklarnas förlovade land

”För att gå över gatan i Vietnam behöver du gå i en stadig takt – motorcyklisterna är vana vid att undvika fotgängarna så stanna inte för då kommer du att förvirra motorcyklisterna och skapa olyckor.” - Fritt översatt från guideboken

Kanske enkelt i teorin men när vi väl står där och ska korsa vår första gata i Vietnam så känns det inte så. Efter  en stunds tvekande tar vi våra första kliv ut på gatan, kliv som vi tror ska ta oss till första bästa sjukhus genom att bli överkörda av en av de hundratals motorcyklar som är på väg att passera oss. Men se, motorcyklarna slingrar sig tutande förbi och vi kommer över gatan helskinnade men med hjärtat i halsgropen. Bjuder på ett klipp så kanske ni förstår!

Men vi börjar från början. För några helger sedan impulshandlade jag, Björn och Fredrik flygbiljetter till Vietnam. 885 kronor kostade de tur och retur vilket antagligen är mindre än att åka Falkenberg-Uppsala tur och retur med tåg. Dagen innan avfärd satte vi oss ner med en guidebok och kolla upp lite saker som vi ville se i Vietnam. Så relativt oförberedda satte vi oss i taxin 05:30 på fredagsmorgonen för att flyga till Ho Chi Minh City (Saigon) som skulle visa sig bli det häftigaste jag gjort sedan jag kom till Sydostasien.

Efter att ha sovit nästan hela flighten landade vi i Saigon (alla i Vietnam kallar det fortfarande Saigon fastän staden bytade namn år 1975) och slängde oss in i en taxi till City.

-Ticket, ticket?

Detta var det enda förståeliga ord som chauffören yttrade under den halvtimmeslånga resan in till staden. Tydligen skulle man ha en någon slags biljett från flygplatsen med sig som vi naturligtvis inte hade. Chauffören stängde också av taxametern efter halva resan för att skinna oss på lite pengar. Så första prutningen (i Vietnam prutar man överallt) inträffade när taxin stannade. Självklart blev vi lurade och det var så klart heller inte sista gången detta inträffade i helgen.

In på en av många resebyråer på backpackergatan för att styra upp de tre dagarna vi hade. Efter lite klottrande och diskuterande kom vi fram till en resplan. På fredagen skulle vi börja med att knata runt lite i stan, gå på krigsmuseum och sedan ta bussen ut till kusten. Åka ut till sanddynerna vid soluppgången dagen efter och sedan slappa lite på stranden. Tillbaka på lördag eftermiddag. På söndagsmorgonen fara till Co Chi tunnlarna för att studera Viet Congs krigstekniker, krypa i deras berömda tunnlar och skjuta AK47!

Så vi började vår plan med att dumpa väskorna på resebyrån och knata ner till city. Jag var boss över kartan vilket innebar att vi gick åt fel håll i början men jag räddade det snyggt genom att hitta till den stora marknaden. Där shoppade vi loss vilket för mig innebar bl.a. två väskor, åtta tröjor, fyra shorts, ett par byxor. Behöver jag säga att det var billigt? Vi tog en paus i shoppandet och begav oss till ”The War Remnant Museum”. En magstark inblick i det råa Vietnamkriget. Kolla in bilderna får ni se. Känsliga tittare varnas!

Klockan åtta gick bussen till Mui Ne som är en av Vietnamns största badorter. Till vår stora glädje upptäckte vi att de har liggbussar i Vietnam. Varför finns inte sådana i Sverige? I alla fall, fem bekväma timmar senare var vi framme. Vi blev avkastade vid ett hotell som vi checkade in på och sov kanske tre timmar. Sedan var det nämligen dags att sätta sig bak på en motorcykel för att komma fram till sanddynerna vid soluppgången. Jag måste säga att jag var lite nervös där bak på motorcykeln. Att åka 80 km/h i shorts och linné var inte riktigt det jag fick lära mig på trafikskolan när jag tog mitt MC-kort. Men det gick bra. Efter den lilla rundturen slappade vi på stranden innan vi åkte tillbaks till Saigon klockan halv två. På kvällskvisten shoppade vi lite till och jag klippte mig för 16 kr. Inte världens bästa klippning men ändå, 16 kr! Självklart var vi tvungna att testa det lokala nattlivet så jag navigerade oss till en nattklubb som vi gick hem alldeles för sent ifrån.

För nästa dag var det ju nämligen uppgång halv åtta. Dagens utflykt var till de berömda Cu Chi tunnlarna som Viet Cong grävde ut under krigen. Väl på plats fick vi en introduktion av en vietnames som arbetade åt USA under kriget. En äkta krigsveteran som har blivit tillfångatagen av Viet Cong, suttit i fångläger ett antal år och skjuten två gånger. Hård snubbe alltså. Vi fick en rundtur och fick se allt från fällor, bombkratrar, och utsprängda pansarvagnar. Självklart fick vi även krypa i tunnlarna som Viet Cong grävde ut. Sjukt trångt, tur att man inte har klaustrofobi. 250 km tunnlar grävde de ut, för hand. Känn på den! Sammanfattningsvis måste det varit ett helvete för USA att kriga i Vietnam. Rätt åt dem. Viet Cong hade inte mycket resurser men de var grymt smarta. Vi testade även att skjuta AK47. De hade dock de sämsta hörselskydden så öronen var inte så nöjda. Men att dra av 15 kulor i automatläge var härligt! Efter en två timmar båtresa på Saigonfloden var vi tillbaks i staden.

Resten av kvällen var mest softande. Vietnam är ett grymt ställe. Lite som ett outblommat Thailand. Kaotisk trafik, kanske inte helt rent men helt underbart. Kommer att dra dit igen. Som vanligt finns alla mina bilder på Flickr.

2 svar till “En helg i motorcyklarnas förlovade land”


Kommentera