Vindsurfing

I lördags var jag och Björn på vindsurfingskurs. På vägen dit var jag övertygad om att det skulle gå lätt som en plätt. Bräda som bräda tänkte jag i och med att jag har åkt mycket Wakeboard i sommar. Bara att byta ut linan man håller i mot ett segel. Ack så fel man kan ha.

Kursen började med teori. Det är här brädan, det här är masten, det här är bommen, jada jada jada. Lite användbart om hur man svänger och nödsignaler i fall man skulle råka segla halvägs till Indonesien snappade jag dock upp. Sedan var det dags för simulatorn. Låter spejsigt men var helt enkelt en bräda uppsatt på en anordning som kunde snurra 360 grader. Där fick man bl.a. öva på safe position och sin 180 graders sväng. Sedan bar det ut i vattnet. Det var då jag upptäckte hur svårt det var. Inte bara ska man hålla balansen på brädan utan också hålla uppe seglet och korrigera för alla vindpustar. Många plask blev det och skratt övergick till förtvivlan och svordomar.

Dags för lunch och mer teori. Lawrence, en 72-årig krutgubbe, visade hur man seglar mot vinden. Det löser sig tänker jag. Efter det är det dags att plaska igen. Till råga på allt har det börjat blåsa upp vilket gör det helt omöjligt att komma upp på brädf#&#%n. Björn lyckas få till det några gånger, jag kanske en. Till slut sätter jag mig på stranden, helt slut och erkänner mig besegrad. Det kommer att krävas ett antal timmar för att få koll det detta. Lite surt att Björn var bättre men förhoppningsvis får jag visa vem som regerar på wakeboarden senare i veckan