Singapore är ju bara en storstad som sagt. Det finns stränder och andra ställen att slappa på men den där eftersträvade paradiskänslan infinner sig aldrig när man har hundratals oljetankers i blickfånget. Som tur är det nära till Malaysia, där det finns gott om schysta paradisöar. Malaysia är nära, det är som att korsa Öresundsbron till Danmark, om än bron till Malaysia inte är i närheten av att vara så lång.
Dock är gränskontrollen mycket mer komplicerad. Singapore och Malaysia ligger inte i närheten av att lita på varandra och korsa gränsen blir därför mycket jobbigare. Att åka till Malaysia går vanligtvis till såhär:
- Åka MRT (tunnelbana) till Kranji-stationen som är närmast gränsen
- Hoppa på buss lokalbuss 170 som kör dig till Singapores gränskontroll
- Hoppa av och gå igenom Singapores gränskontroll
- Komma ut på andra sidan, hoppa på buss 170 igen och åka över bron till Malaysias gränskontroll
- Hoppa av bussen och gå igenom Malaysias gränskontroll. Här kan man om man ha otur bli inkallad för att röntga sin väska. Eftersom jag uppenbarligen ser farlig ut får jag nästan alltid göra detta. Och eftersom jag nästan alltid har med min dykregulator som på dataskärmen ser ut som nåt farligt vapen får jag alltid ta upp och visa den. Jobbigt men nu är jag rutinerad och har den alltid högst upp i väskan.
- När man har gjort detta så är man i Malaysia. Om man vill kan man traska ner till centrum i Johur Bahru (men det finns inget att göra där). Annars hoppar man på buss 170 igen och åker till Larkings busstation som ligger lite utanför staden där anknytande bussar finns.
Denna procedur tar vanligtvis runt en timme. Men i fredags var det andra bullar. Då var det långfredag det vill säga allmän helgdag i Singapore och såhär i efterhand en väldigt dålig dag att resa bort på. Anledningen var att halva Singapore också hade planer på att åka bort samma dag. Det började med att mitt resesällskap försov sig och jag fick ringa och väcka personen i fråga. Så när jag satt på MRT-stationen och betraktade soluppgången med en banan i handen fick jag en aning om hur dagen skulle se ut. Den vanligtvis obefintliga kön till buss 170 ringlade sig lång som en lång boaorm utmed gatan. Klockan 08:37 anlände mitt resesällskap och hela fyra timmar senare stod vi på Larkings busstation i Malaysia. Då hade vi köat i oändlighet i varje ovanstående beskrivet steg. Dessutom missade vi en direktbuss till Mersing, dit vi ville åka, med sju minuter.
När man reser i Malaysia behöver man sällan boka någonting i förväg. Man kommer oftast dit man vill även om det kan ta lite längre tid än om man har förköpta biljetter. Men fördelen med att inte boka är att det blir billigare. I fredags hade vi inte bokat någonting. MRT och bussen över till Malaysia kostade runt 20 kr. Vi missade direktbussen till Mersing med sju minuter, nästa buss som var klockan halv tre var full och nästa buss efter det var klockan sju. Men vi fick tipset att ta lokalbussen till Kota Tinggi som var på vägen och sedan byta buss där. Det gjorde vi. Så fyra timmar och 35 kronor senare var vi i Mersing. Färjan över till Tioman Island gick en och en halv timme senare och runt halv nio på kvällen och runt ytterliggare 80 kronor fattigare, var vi framme.
Det var härligt att komma iväg till Tioman igen även om jag har varit där två gånger tidigare. Det är en avslappnad atmosfär och ingen stress. Lördagen ägnades åt en snorklingstripp. Vi hamnade på en tripp fullt med semesterfirande Singaporianer. Jobbigt att det var smockfullt i vattnet men samtidigt väldigt komiskt att se alla Singaporeaner snorkla i flytväst, nästan ovanpå varandra. Själv hade jag såklart ingen flytväst och försökte träna lite fridykning. Dumt nog glömde jag min dykdator på rummet men jag kom nog ner till en 15 meter. Men lite träning borde man kunna göra en 20-25 meter. Dock glömde jag smörja in ryggen och den är, flera dagar senare, fortfarande röd…
På söndagen gjorde jag två dyk. Inget spektakulärt men väldigt avslappnanden. På sista dyket hittade vi en illegal fiskbur där två fiskar hade fastnat. Dykledaren skar sönder hela buren med en dykkniv. Senare under dyket såg jag att min buddy hade en Triggerfish bakom sig. Jag gjorde tecken till honom och såg att den började göra utfall mot hans fenor. Triggerfish kan vara mana om sina revir och bli aggressiva om man kommer för nära. Men ofta räcker det bara att simma därifrån. Men min buddy fick panik och drog sin kniv och började hugga mot fisken. Såg ganska komiskt ut. Fisken klarade sig lyckligtvis från några knivhugg.
På söndagseftermiddagen skulle vi ta 16:30 färjan tillbaka till Mersing. I äkta Malaysisk stil var den tre timmar försenad. Väl i Mersing hittade vi plats i en minibuss som tog oss hem till dörren i Singapore! Lite dyrare men det var det värt! På måndagen var det tillbakas till skolan som gällde – back to reality.
0 svar till “Back to reality”