Dykning och pinsamheter

Förra inlägget slutade i att jag flög till Tawau. Där blev jag sedan upphämtad i en bil och körde till den minst sagt pittoreska småstaden Semporna. Där kan man inte göra någonting förutom att dyka. Det finns ett tiotal dykcenter som lever i harmoni med lokalbefolkningen som troligtvis lever på turismen och lite fiske.

Jag hade alltså tre dagar inplanerade här. Jag bodde som en äkta backpacker och delade rum med nio andra personer. När jag anlände runt halv elva låg nästan alla i rummer och sov, inget party här inte.

Dag 1 gick till världsberömda Sipadan Island. Som vanligt bjöd ön på dykning i världsklass med hajar, sköldpaddor och annat smått och gott i mängder. Det är dyrt att dyka på Sipadan men det är sannerligen värt varenda krona.

Dag 2 åkte jag till Mataking Island. För den som har koll på den amerikanska TV-serien ”Survivor” (Robinson på svenska) så var det denna ön som första säsongen spelades in. Otroligt vacker ö med nästan ingen folk på. Dykningen var okej med mycket smått att titta på. Ett roligt vrak har de också som är öns gammal postbåt. Postlådan finns fortfarande kvar så om man vill så kan man posta sitt vykort 20 meter under ytan så kommer öns dykinstruktör ner och hämtar vykortet och skickar det vidare.

Dag 3 som var min sista dykdag här så var det återigen Sipadan Island som gällde. Vi besökta nya dykplatser runt ön och dykningen var lika bra som två dagar tidigare, om inte bättre. En del hajar var riktigt närgångna och även om man vet att de inte är farliga så klappar hjärtat lite extra snabbt när man har dem två meter ifrån sig. På lunchpausen blev jag informerad om av alla traditioner som finns inom dykvärlden. På sitt 100:e dyk så måste man dyka naken! Jag konstaterade bittert att jag under mitt andra dyk på Sipadan Island den dagen gjorde mitt 99:e dyk och skulle göra mitt 100:e dyk en timme senare. Den unga kvinnliga Divemastern från Frankrike berättade stolt hur hon genomförde sitt nakendyk förra veckan och den australiensiska instruktören nickade instämmande vid hennes sida. Så när det 100:e dyket var på ingång var det bara att istället för att dra på sig våtdräkten, att ta på dig endast badbyxor och sedan i vattnet, ta av dem. Det var ett kallt dyk men jag är ganska tacksam att vi var en ganska liten grupp (tre personer), att den andra gruppen på båten höll sig på behörigt avstånd och att vi var den enda dykbåten på den dykplatsen för tillfället! Pinsamt ja men jag blev i alla fall bjuden på öl på kvällen för min modiga insats.

Dagen efter var det dags att resa vidare. Ny dag och nytt land. Farväl Malaysia och Hej Bali i Indonesien! Fortsättning följer…

3 svar till “Dykning och pinsamheter”


Kommentera